Arbetsdag 11 september - En slags början
Projektet har sedan förstudien inleddes knutit till sig en grupp människor med olika bakgrunder och kompetenser. Fredagen den 11 september 2020 var det äntligen dags för oss att träffas som grupp med syftet att påbörja idéarbetet med en rad delprojekt inom ”Skimmer och härvor i Viskans vatten och marker”.
Deltagare denna arbetsdag utöver Theo Ågren och Thomas Laurien var: Frida Andersson, Jesper Norda, Malena Karlsson, Ulrika Jansson, Daniel Svensson, Pontus Carlweitz, Christina Shearer, Caroline Mårtensson, Isak Eldh, Tove Möller, Eva Hild, Lina Ekdahl, Kennet Öhlund, Emma Gyllerfelt, Cia Freding Arenstrand samt Karolina EYWA Carlsson. Louise Moesgaard Witthöft och Marcus Asplund skulle varit med men fick förhinder.
Dagen inleddes med några korta presentationer av möjliga samverkansparter. Först ut var Ilse Postma som berättade om det stora saneringsprojektet som kommer att genomföras i en del av Viskan söder om Borås. Därefter berättade Sara Malm och Paavo Väyrynen från Studiefrämjandet om hur de kan stötta olika projekt och vad folkbildning har för betydelse för demokratin och samhällsutvecklingen i ett större perspektiv. Avslutningsvis berättade Markus Lorch från föreningen ”Viskan norr om Borås” om hur de konkret arbetar med att restaurera vandringsvägar för fiskar i Viskan. En ytterligare möjlig samverkanspart är Landskapsobservatoriet, och vi fick en presentation av deras projekt via en film.
Efter att ha presenterat deltagarna för varandra var det dags för oss att berätta mer grundligt om bakgrunden till projektet och även att introducera några nyckelbegrepp och teoretiska utgångspunkter. Därefter, som ett sätt att kollektivt bekanta oss med de insamlade berättelser och frågor som utgör en av projektets byggstenar, läste vi dessa högt för varandra.
Efter lunch delades deltagarna in i mindre grupper där tanken var att de skulle få möjlighet att lära känna varandra för att kunna komma på beröringspunkter och eventuella gemensamma intressen och visioner som skulle kunna ligga till grund för kommande delprojekt.
Senare på eftermiddagen genomfördes en kort workshop som gav anledning att prata om vad ”regenerativt” arbete är (inte minst i förhållande till begreppet ”hållbart”) och vad i förlängningen regenerativ konst skulle kunna vara. Deltagarna fick sitta en kort stund med 8-10 stycken decimeterlånga rundstavar. Uppgiften var att skapa en sammanhängande form av dessa. Sedan placerades pinnarna ut längs med ett tjockt snöre som lagts ut på golvet. Deltagarna fick nu veta att deras modeller var i skala 1:10 och att snöret var en näringsfattig skogsbäck. Ekologer har räknat ut att skogsbäckar och -åar som rinner genom ”produktionsskog” – till skillnad mot urskog – måste kompenseras med ca 8 stycken 1 m långa och 10 cm tjocka grenar eller stammar per 100 meter för att möjliggöra biologisk mångfald i och längs med vattnet. Hur kan naturvetenskaplig fakta som denna integreras i relationsskapande kulturaktiviteter. Hur kan konstnärligt arbete både skapa rika upplevelser för människor och möjliggöra nödvändiga livsbetingelser för fler-än-människor?
Den intensiva arbetsdagen avslutades med ett gemensamt samtal där vi delade med oss av reflektioner från dagen.